…jag ser ljuset

Efter att ha varit helt ur balans i en dryg månad börjar jag äntligen se ljuset igen. Det finns säkert många orsaker till att jag inte varit i form, men saknaden av pappa är nog den största enskilda anledningen kan jag konstatera när jag tittar tillbaks på de perioder som varit extra tunga.

Lagom till att jag skulle fylla år för en dryg månad sedan skrevs kontraktet på pappas lägenhet. För ett pris som låg väldigt långt under det som den skulle sålts för ett halvår tidigare skulle nu lägenheten som pappa och hans fru bott i under 30 år säljas. Att samtidigt inte pappa kunde bråka lite med mig på min födelsedag kändes tomt.

En månad senare var det dags igen. Alla helgons dag, med besök på begravningsplatsen. Det var så fint med alla ljus, men så kallt, regnigt och ruggigt. Att nycklarna till pappas lägenhet överlämnades samma vecka sänkte mig troligen ännu mer.

SANY0050

Liten på jorden, så har jag känt mig under hösten

Fars dag, med ännu ett besök på begravningsplatsen följde i helgen som var. Jag och lillkillen satt och funderade över livet en stund och äntligen började jag känna lite livslust komma tillbaks. Nu är det bara pappas födelsedag, jul och nyår kvar sen har det jobbiga första året gått…

2 reaktioner på ”…jag ser ljuset”

  1. Förlåt om jag inte finns där och tröstar och lyssnar så mycket som du och jag skulle vilja. Ska försöka bättra mig. Älskar dig!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

  2. Hmmm… det är svårt för dig att trösta mig när jag inte ens själv vet om att jag behöver bli tröstad.

    Älskar dig också

    PS Underbara kommunikationsvägar vi har när vi kommunicerar via min blogg

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

sexton − 7 =