The house of the rising sun

På allmän begäran från norrland så tar jag nu upp denna klassiker som jag någon gång i livet ska kunna kompa på gitarr (jag har nu i alla fall lyckats stämma gitarren och då har jag ägt den i snart tio år). Geordies version var det som önskades och jag har lyssnat på den ett par gånger och den växer.

Lite kul är det då att höra en av de första inspelningarna av låten vars ursprung är dolt i ett dunkel. Clarence Ashley spelade in den här 1932 och det svänger inte riktigt lika mycket.

Raka motsatsen är då Five finger death punch med lite tyngre ljudkuliss utan att spåra ut. Discodrottningen Dolly Parton gjorde en version som rätt ommixad skulle kunna bli riktigt skoj. Jag kan fortfarande efter tre lyssningar bestämma mig om Nina Simones version är genial eller utflippad, det blir nog ett par lyssningar till.

Bäst av alla är trots allt Animals version och det finns hyllmeter att läsa om vad som gör den speciell. Jag struntar i det och konstaterar bara att det är en av världens bästa covers, som många räknar som orginal.

Det finns 1000-tals andra versioner och kom gärna med tips på bra covers. Nu sitter jag mest och funderar på hur många som kommer ifrågasätta mitt omdömme när jag kallade Dolly för diskodrottning.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

8 + 4 =