Känner för att få gnälla av mig lite idag…

Dagen började med två barn som kom in till sängen före fem i morse och ville se barn-tv. När dom inte hade något skoj att se så ägnade dom sig istället att slå varandra, tyvärr låg jag mellan dom och eftersom jag somnade först klockan tre så hade jag gärna sett att dom ägnade sig åt något bättre på morgonen, som att sova.

Tre veckor med min underbara fru på sjukhus har självklart tagit på krafterna och när jag åkte dit med barnen idag så var inte hjärnan med mig. Blöjorna blev kvar hemma, dottern han självklart fylla blöjan redan på vägen till sjukhuset. Att jag inte tänkte mig för utan lät henne sitta i mitt knä med en fin blöt illaluktande fläck på mina byxor som resultat.

På väg hem från sjukhuset stannade jag till i en stormarknad i Häggvik. Började bli färdig när sonen sa att han behövde springa på toaletten. Jag ställde ifrån mig vagnen vid kassorna och sa åt en kassörska att jag snart skulle komma in igen, tog ett steg bakåt och snubblade över dottern, slog i bakhuvudet i golvet och insåg att jag mosade min lilla tvååring under mig samtidigt.

Dottern klarade sig bra, även om det rusade fram några kassörskor för att kolla hur det gick med henne, vilket skrämde henne lite. Mitt huvud klarade sig också, men nacken fick lite stryk och jag har svårt att vrida på huvudet. Släpade iväg barnen mot toaletten, men på halvvägs framme fick jag höra orden jag inte ville höra, “Det är för sent”. Spolade av kalsongerna i handfatet och fick det att fungera hjälpligt. Ett skötbord som inte hänger kvar på väggen gjorde att jag gav upp att göra något åt dotterns blöja.

Väl hemma har allt börjat ordna upp sig. Det blev färdigmat på vägen hem och barnen somnade framför melodifestivalen vid kvart över nio. När jag slappnade av så fick jag rejält näsblod som hamnade i soffan, på mina kläder och över golvet. Nu är även huvudvärken tillbaka, så cirkeln är sluten.

Som tur var så är sådana här dagar ovanliga. Det har egentligen varit rätt små  händelser som jag en vanlig dag hade, kanske inte tagit med en klackspark, men ändå. Förhoppningsvis fungerar det här inlägget på det sätt jag tänkt mig, att jag får ur mig min frustration och får tillbaks lite kraft så jag orkar vara den jag vill igen.